Miss Sunshine

Jag ligger här i sängen och klockan är snart tre...
Tankarna bara snurrar i huvudet på mig.

Måndag. Min sista dag i frihet känns det som. Imorgon väntas nämligen en veckas inläggning och någon/några månaders dagvård på sjukhuset.
Det känns som att detta är min sista chans... Min sista chans att att lyckas med det som egentligen borde vara det lättaste man kan göra. Överleva.
Jag har äntligen kommit på mig själv att leva på botten när jag trodde att jag var så nära toppen jag kunde nå. Jag har letat så länge efter en väg ut att jag tappat bort mig själv och börjat leva i en värld där jag skyddat mig själv genom att försöka ignorera det som sakta tar död på mig...
Jag står öga mot öga med döden nu. Slå tillbaka eller ge upp?
Självklart vill jag slå tillbaka! Visa alla att jag kan och att jag vill.
Men hur? All min kraft har gått åt att bygga upp min värld och bubblan som skyddat mig.

När jag var liten så hade jag drömmar, stora drömmar. Jag planerade hela min framtid i detalj.
Nu har jag inte några drömmar längre. Jag planerar aldrig min framtid. Jag vågar inte!
Jag får ångest så fort jag behöver tänka mig framåt i tiden.
Jag är rädd...

Jag vill skrika, gråta, sparka och slå!