Finns det en skillnad?

Jag vet inte vad det är som får mig att känna såhär...
Oönskad, värdelös, misslyckad, hatad, trasig.

Det finns så mycket mer jag känner men som inte går att förklara.
Jag vet att jag har mig själv att skylla, att det är jag som får mig själv att lida.
Men om man tänker på hur länge det faktiskt har varit såhär, jag borde nästan gilla det..?
När jag vet att det bara är jag som kan få mig själv må bättre, att kunna göra något åt saken, men jag låter det bara vara.
Jag borde verkligen gilla att känna mig själv lida?

Eller har jag kanske gett upp?
Jag vet inte längre.
Jag kan inte längre känna skillnaden på att ha gett upp eller att kämpa.
Det kanske inte finns någon skillnad...
För vad är det egentligen som vi kämpar för?
Tillslut kommer vi väll ändå stå ensamma kvar, så varför inte bara ge upp?
Att kämpa och ge upp... Det är kanske ändå samma sak.

Det känns som att jag är fast i ett stort hål, som en grav jag grävt till mig själv.
Jag vill hitta tillbaka till mig själv, till den värld där man inte behöver skämmas för den man är.
Om den världen fortfarande existerar...